Jag vaknade av att solens strålar träffade mitt ansikte. Hade jag inte dragit ner persiennerna?

Trött släpade jag mig ur min lilla säng. Det finns inget att ha på sig, för ändå blir man retad eller hånad.

Tillslut tog jag fram en vit tjöja med tryck och ett par röda shorts.

Hoppas det blir tillräckligt bra. Jag vacklade ut genom mitt rum för att göra frukost.

Det blev det gamla vanliga. Rostat bröd med ost och marmelad.

Jag lyckades stoppa i mig allt gick mot hallen. Tur att mamma och pappa fortfarande sover.

I ett försök att få på sig mina converse utan att knyta upp snöret misslyckades.

Istället blev det ett par sneakers med nitar på.

En svart keps prydde min lilla hjässa.

Jag gick försiktigt ut genom dörren. Bara gamla Harold Baker är upp så här tidigt.

" Dagens ungdom går så lättklädda nu för tiden ", suckade han.

Ett leende spreds på mina läppar. Ibland var gubbstrutten bara för rolig.

Snabbt joggade jag till skolan. Ingen ska få reta mig utanför skolan. Här kan vad som helst hända.

" Snygg frilla, TÖNTEN! " sade Connie Jay.

Jag ignorerade henne totalt. Connie ska inte få reta mig mer. Jag tror inte ens hon vet mitt namn.

En suck kom ut från dem små läpparna.

Natalie Johanson - ett mobboffer. Har alltid varit. Ända sedan dagis.

Jag gick in i klassrummet. Matte. Trevligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

GAAAAH! JAG BLI SÅ FCKING SUR! NÄR JAG SKRIVIT MEGAMKT PÅ ETT KAPITEL OCH SKULLE SPARA, SÅ LOGGADES JAG UT OCH ALLT FÖRSVANN!!!   / Nessa ...

    Jo, ni ser vad hon har på sig! (:         Varför i helvete blev jag förvånad?Hon var.. Natalie.. Natalie är vacker. Med hennes långa röda hår o bruna ögon.. JOLLIE! Aja.. Jag rättade till baskerna som halkat lite på sned, oc...

Hajjsan, Nessa har nt kunnat skriva och kmr nt kunna göra det på ett tag. Nessa ska nämligen resa bort.    ~ En månad senare ~ Med tunga steg gick jag mot den lilla sjön.Den hade varit min favoritplats i nära ... hela livet. Sjön var den e...

Förlåt att jag inte skrivit, men har haft noll fantasi!             --- en månad senare ---   " Lovar du att du klarar dig? " frågade Elizhabet för femte gången. Jag suckade irriterat. " Ja Liz, jag har vart på sjukhuset i en månad...

Åh, det finns ju inga bilder till kapitlen!!!!   " Hej, Nath. Ojsan! Är det okej att jag kallar dig det? " sade en okänd röst. Vem i hela världen var det? " Ja, det är väl okej. En fråga bara: Vem är det? " Rösten skrattade. Den lät fortfar...