Jag skrattade lätt åt Alexander Park's roliga min, och slog mig ner i klassrummet.

På min vanliga plats brevid Connie.

Connie drog fram vårat vanliga lapphäfte, och flinade lätt.

Hon böjde sig fram, och skrev något snabbt.

Sedan räckte hon mig blocket.

" Såg du töntens kläder? Helt opassande " stog det med snirkliga bokstäver.

Jag fnissade.

Jag drog fram en glittrig  blyerts, och svarade.

" Aldrig ha en vit tröja med svart tryck till röda shorts! " skrev jag, och räckte Connie lappen.

Jag vände mig snabbt om, och tittade på tönten, så tittade ner i bänken.

Klapprande steg hördes utanför klassrummet, och dörren öppnades med ett ryck.

Alla tystnade snabbt när Magister Wens kom stampande in, med sitt vanliga allvarliga ansiktsuttryck.

Han harklade lätt.

- Vi börjar med uppropet, sa han med sin skrovliga röst.

Han vecklade upp ett papper.

- Fille Skonts, började han.

Fille räckte snabbt upp handen.

- Connie Jay, fortsatte hon.

Connie reste handen, och blinkade lätt.

- Natalie Johanson

Jag vände mig om mot tönten, och väntade på att hon skulle göra något.

Med läpparna i ett smalt sträck, så räckte hon tillsist upp den smala handen.

Jag skrattade lätt, och tårar bildades i hennes ögon.

- Joline Collins

Jag log och räckte upp min hand.

- Alexander Park?....

Rast, äntligen! tänkte jag när jag smet iväg mot damernas med Connie i släptåg.

Vi smet in, och placerade oss vid de stora speglarna.

Jag drog fram min väska, och plockade upp den ljusrosa läppglansen.

Vant drog jag några mjuka drag med penseln, och plockade sedan upp den svarta eyelinern.

Jag ritade en tydlig vinge på ögonlo0cken, och backade sedan några steg för att skåda min outfit.

- Lika snygg som vanligt!, flinade Connie.

Jag skrattade lätt, och ställde mig mot väggen för att vänta på min bästa vän.

Hon slängde ner sminket  i den dyra David Jones-  väskan.

Hon krokade sin arm i min, och vi babblade lite om ditt och datt på väg ut mot skolgården.

Vi satt på den gamla bänken, och spanade lite överallt.

Connie babblade på om skönhetsresan hon och hennes mamma skulle göra om en vecka.

- ... Och sen så ska vi sticka till Kroatien, jag har hört att de har de bästa ansiktsmaskerna där!, flinade hon.

- Jag älskar verkligen mamma! , sa hon drömmande.

Där fick jag nog.

Jag studsade upp från bänken, och stirrade ursinnigt på Connie, som skärrat stirrade på mig.

- Inte-ett-ord-till-om-din-mamma!, fräste jag långsamt åt henne.

Hon knep ihop de välformade läpparna, och nickade svagt.

Jag andades ut, och satte mig ner igen.

- Förlåt, sa hon tyst.

- Jag glömde, viskade hon.

Jag log, och lade mina armar tryggt om henne.

Hon tryckte sin kind mot min arm.

- OOOH! ÄR NI HOMO?!!, skrek Fille och stirrade äcklat mot oss.

Jag backade lätt från Connie, och gav honom en bitchig blick.

- Vem är homo är?, sa jag och pekade på Fille, upp och ner.

Han ryckte på axlarna, och gav Alexnder som stog brevid honom en puss på kinden.

Jag skrattade hånfullt.

Gud vad killar kan vara fåniga!

___________________________

Litet kapitel från Mattan dåh! ^^

Nessis tur!!

Pussis! :*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

GAAAAH! JAG BLI SÅ FCKING SUR! NÄR JAG SKRIVIT MEGAMKT PÅ ETT KAPITEL OCH SKULLE SPARA, SÅ LOGGADES JAG UT OCH ALLT FÖRSVANN!!!   / Nessa ...

    Jo, ni ser vad hon har på sig! (:         Varför i helvete blev jag förvånad?Hon var.. Natalie.. Natalie är vacker. Med hennes långa röda hår o bruna ögon.. JOLLIE! Aja.. Jag rättade till baskerna som halkat lite på sned, oc...

Hajjsan, Nessa har nt kunnat skriva och kmr nt kunna göra det på ett tag. Nessa ska nämligen resa bort.    ~ En månad senare ~ Med tunga steg gick jag mot den lilla sjön.Den hade varit min favoritplats i nära ... hela livet. Sjön var den e...

Förlåt att jag inte skrivit, men har haft noll fantasi!             --- en månad senare ---   " Lovar du att du klarar dig? " frågade Elizhabet för femte gången. Jag suckade irriterat. " Ja Liz, jag har vart på sjukhuset i en månad...

Åh, det finns ju inga bilder till kapitlen!!!!   " Hej, Nath. Ojsan! Är det okej att jag kallar dig det? " sade en okänd röst. Vem i hela världen var det? " Ja, det är väl okej. En fråga bara: Vem är det? " Rösten skrattade. Den lät fortfar...