It can't be true.

Connie Jay är en stor fet HORA!!

Mascaran rann nerför kindrna och över de dyra kläderna.

Men va fan, vem fan bryr sig när den enda vän man haft var precis som alla andra.

Jag är inte perfekt, vad alla andra än sagt.

Jag satte ena handen på det ruffsiga håret, och brydde mig inte om attd et såg hemskt ut.

Någon satte sig försiktigt brevid mig, och jag tittade försiktigt upp.

Där satt Natalie, och tittade med medlidande blick på mig.

Hur kunde hon? Jag hade ju retat henne i flera år.

Jag ställde mig upp, och fick syn på fem killar längre bort.

Jag stirrade, och de kom närmare.

- Hey! Är inte du Natalie Johanson?, skrattade Louis Tomlinson.

Jag tappade hakan.

Watta hell? Hur kunde han veta vad.... ?

Jag sprang med ansiktet begravt i händerna, sprang hem.

Jag visste att det var det värsta jag kunde göra, men jag kunde inte stanna här.

Jag snubblade på stenar och skrapade upp knäna.

Blodet rann nerför benen.

Jag ignorerade den gnagande smärtan, och sprang hemmåt.

Jag öppnade surt dörren, och sprang in i köket.

Där satt ingen annan än en full pappa.

- JÄVLA UNG JÄVEL!!!, skrek han.

Jag svalde, och stelnade till.

Han stapplade fram till mig, och slog mig hårt i ansiktet.

Jag skrek högt, och ramlade ihop på golvet.

Han tog fram en kniv, och skar djupa sår i handlederna, och skrattade fulmigt.

Jag skrek högre, och hoppade snurrigt upp.

Rädd rusade jag upp på mitt rum, och låste.

Jag ramlade ner på golvet, och skrek.

Skrek högt och länge, sedan tog luften slut.

Jag andades tungt, och blundade, ville komma härifrån.

Till Kroatien för sju år sedan.

När mamma levde och behandlade mig väl.

Vi satt på stranden, och jag skuttade runt i sanden.

- Mamma! Var med! , tjöt jag glatt, och hon skrattade lågt.

Hon gick elegant fram till mig och lyfte kärleksfullt upp mig i famnen.

Jag tjöt av skratt, och hon drog mig mot vattnet.

Älskade, rara, mamma.

Jag ställde mig vinligt upp.

Gick trögt fram till skrivbordet.

Satte mig yrt ner på stolen.

Blodförlusten gjorde mig yr, men vem bryr sig?

Jag tog upp fotot av mamma, och lät tårarna droppa ner på det vackra fotot.

På vackra mamma.

Där framme låg den.

Tågrälsen.

Jag gick snabbt och säkert fram till kanten.

Jag visste vad jag skulle göra.

Här skulle det sluta.

Allt skulle bli bra.

Träffa mamma igen.

Långt borta tutade tåget, och jag svalde.

Det är dags.

Hag klev fram, hoppade över stängslet, och såg tåget komma farande i kröken.

Jag ställde mig beredd.

Jag tog det första steget.

Men stoppades.

En hand greps tag om min handled, och drog mig bakåt.

Jag vände mig snabbt om.

Och såg en skräckslagen Natalie.

- VAD HÅLLER DU PÅ MED?!!, skrek hon.

- DU KUNDE JU DÖ!!, grät hon.

Hon skulle för fan inte bry sig om det!

___________________________

Aooch!

Hoppas att ni fattar vad hon tänkte göra...

PÖSSIS!!

 

Lilly

20 augusti 2012 15:35

MEER!o.o

Mattan o Nessa

20 augusti 2012 19:10

Lata Nessa Stylik är väldigt dålig på att uppdatera, så det kommer ett nu!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

GAAAAH! JAG BLI SÅ FCKING SUR! NÄR JAG SKRIVIT MEGAMKT PÅ ETT KAPITEL OCH SKULLE SPARA, SÅ LOGGADES JAG UT OCH ALLT FÖRSVANN!!!   / Nessa ...

    Jo, ni ser vad hon har på sig! (:         Varför i helvete blev jag förvånad?Hon var.. Natalie.. Natalie är vacker. Med hennes långa röda hår o bruna ögon.. JOLLIE! Aja.. Jag rättade till baskerna som halkat lite på sned, oc...

Hajjsan, Nessa har nt kunnat skriva och kmr nt kunna göra det på ett tag. Nessa ska nämligen resa bort.    ~ En månad senare ~ Med tunga steg gick jag mot den lilla sjön.Den hade varit min favoritplats i nära ... hela livet. Sjön var den e...

Förlåt att jag inte skrivit, men har haft noll fantasi!             --- en månad senare ---   " Lovar du att du klarar dig? " frågade Elizhabet för femte gången. Jag suckade irriterat. " Ja Liz, jag har vart på sjukhuset i en månad...

Åh, det finns ju inga bilder till kapitlen!!!!   " Hej, Nath. Ojsan! Är det okej att jag kallar dig det? " sade en okänd röst. Vem i hela världen var det? " Ja, det är väl okej. En fråga bara: Vem är det? " Rösten skrattade. Den lät fortfar...