Jag sprang som in i helvete. Även fast jag inte är så bra på att springa i klackar gick det riktigt snabbt.

Nu kommer pappa döda mig. Bokstavligt. Han hatar när jag hänger med kompisar eller är hemma försent.

Inte för att jag har några kompisar eller kommer hem försent. 

Jag sprang snabbt in i lägenhetsbyggnaden. Hissen öppnades av att en gammal dam kom ut ur den.

Det var Fiona Karlsson från Sverige. Hon rynkade pannan åt mina blöta kläder. Jag slängde mig in i hissen.

Säkert tusen gånger trycker jag på knappen med nummer sju på sig.

Ändå så åkte hissen upp i snigelfart.

Jag slog frustrerat på hissvägen. Ett irriterande, ekande ljud fyllde hela hissen. 

Våning 3 ... våning 4 ... våning 5 ...

Två våningar kvar! Kom igen, kom igen! Äntligen stannade hissen vid våning sju.

Jag flög mot dörren som öppnades av den lilla beröringen. Inne var det kaos. Pappa höll på att slå mamma.

Jag gissar att dem inte ens hade märkt att jag varit borta.

Nej ... nej ... nej ... nej.

Pappa slängde en blick på mig. Sedan började han gå med snabba steg mot mig.

" Rör henne inte, Charles! " skrek mamma frustrerat.

Jag sprang iväg mot mitt rum. Många gånger har det varit en räddning.

Nyckeln till mitt rum har jag alltid runt halsen. För säkerhetsskull till sånna tillfällen som denna.

Hastigt låste jag dörren. Här kommer pappa inte in. Han får inte komma in. Inte den här gången i alla fall.

Pappa bankade hårt på dörren. Tur att det är hårt trä. Men jag var inte beredd på att dörren skulle öppnas.

Jag ska flytta här ifrån. Jag SKA flytta härifrån!

Det här går inte längre. Hur kan man leva med en pappa som misshandlar sin mamma och gör nästan likadant med en själv?

Varför har jag bara inte flyttat härifrån redan för länge sedan? Tanken fick mig inte direkt på bättre humör.

Jag kollade på mig själv i min lilla spegel. En stor blåtira täcktes runt mitt öga. Läppen hade ett litet jack och på kinden hade jag blåmärken.

Något måste jag ju göra. Detta funkar inte längre.

Borde jag ringa polisen? Nej, pappa hade bara gett igen när han kommit ur häktet.

Jag tog min mobil från min skolväska och började fingra på den. Två missade samtal från två okända nummer.

Var det kanske Zayn eller Louis som ringt? Jag vågade inte ringa upp så jag lämnade telefonen på laddning.

" Welcome down to paradise city ..." lät min mobil.

Ett av numren som jag hade missat stod på skärmen. Nervöst svarade jag.

" Hallå? " frågade jag nervöst.

_______________________________________________________________________________________-

Vem är det i telefonen?! o.o

Det får ni reda på i nästa del av Nessa 8D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

GAAAAH! JAG BLI SÅ FCKING SUR! NÄR JAG SKRIVIT MEGAMKT PÅ ETT KAPITEL OCH SKULLE SPARA, SÅ LOGGADES JAG UT OCH ALLT FÖRSVANN!!!   / Nessa ...

    Jo, ni ser vad hon har på sig! (:         Varför i helvete blev jag förvånad?Hon var.. Natalie.. Natalie är vacker. Med hennes långa röda hår o bruna ögon.. JOLLIE! Aja.. Jag rättade till baskerna som halkat lite på sned, oc...

Hajjsan, Nessa har nt kunnat skriva och kmr nt kunna göra det på ett tag. Nessa ska nämligen resa bort.    ~ En månad senare ~ Med tunga steg gick jag mot den lilla sjön.Den hade varit min favoritplats i nära ... hela livet. Sjön var den e...

Förlåt att jag inte skrivit, men har haft noll fantasi!             --- en månad senare ---   " Lovar du att du klarar dig? " frågade Elizhabet för femte gången. Jag suckade irriterat. " Ja Liz, jag har vart på sjukhuset i en månad...

Åh, det finns ju inga bilder till kapitlen!!!!   " Hej, Nath. Ojsan! Är det okej att jag kallar dig det? " sade en okänd röst. Vem i hela världen var det? " Ja, det är väl okej. En fråga bara: Vem är det? " Rösten skrattade. Den lät fortfar...