It can't be true.

Connie Jay är en stor fet HORA!!

Mascaran rann nerför kindrna och över de dyra kläderna.

Men va fan, vem fan bryr sig när den enda vän man haft var precis som alla andra.

Jag är inte perfekt, vad alla andra än sagt.

Jag satte ena handen på det ruffsiga håret, och brydde mig inte om attd et såg hemskt ut.

Någon satte sig försiktigt brevid mig, och jag tittade försiktigt upp.

Där satt Natalie, och tittade med medlidande blick på mig.

Hur kunde hon? Jag hade ju retat henne i flera år.

Jag ställde mig upp, och fick syn på fem killar längre bort.

Jag stirrade, och de kom närmare.

- Hey! Är inte du Natalie Johanson?, skrattade Louis Tomlinson.

Jag tappade hakan.

Watta hell? Hur kunde han veta vad.... ?

Jag sprang med ansiktet begravt i händerna, sprang hem.

Jag visste att det var det värsta jag kunde göra, men jag kunde inte stanna här.

Jag snubblade på stenar och skrapade upp knäna.

Blodet rann nerför benen.

Jag ignorerade den gnagande smärtan, och sprang hemmåt.

Jag öppnade surt dörren, och sprang in i köket.

Där satt ingen annan än en full pappa.

- JÄVLA UNG JÄVEL!!!, skrek han.

Jag svalde, och stelnade till.

Han stapplade fram till mig, och slog mig hårt i ansiktet.

Jag skrek högt, och ramlade ihop på golvet.

Han tog fram en kniv, och skar djupa sår i handlederna, och skrattade fulmigt.

Jag skrek högre, och hoppade snurrigt upp.

Rädd rusade jag upp på mitt rum, och låste.

Jag ramlade ner på golvet, och skrek.

Skrek högt och länge, sedan tog luften slut.

Jag andades tungt, och blundade, ville komma härifrån.

Till Kroatien för sju år sedan.

När mamma levde och behandlade mig väl.

Vi satt på stranden, och jag skuttade runt i sanden.

- Mamma! Var med! , tjöt jag glatt, och hon skrattade lågt.

Hon gick elegant fram till mig och lyfte kärleksfullt upp mig i famnen.

Jag tjöt av skratt, och hon drog mig mot vattnet.

Älskade, rara, mamma.

Jag ställde mig vinligt upp.

Gick trögt fram till skrivbordet.

Satte mig yrt ner på stolen.

Blodförlusten gjorde mig yr, men vem bryr sig?

Jag tog upp fotot av mamma, och lät tårarna droppa ner på det vackra fotot.

På vackra mamma.

Där framme låg den.

Tågrälsen.

Jag gick snabbt och säkert fram till kanten.

Jag visste vad jag skulle göra.

Här skulle det sluta.

Allt skulle bli bra.

Träffa mamma igen.

Långt borta tutade tåget, och jag svalde.

Det är dags.

Hag klev fram, hoppade över stängslet, och såg tåget komma farande i kröken.

Jag ställde mig beredd.

Jag tog det första steget.

Men stoppades.

En hand greps tag om min handled, och drog mig bakåt.

Jag vände mig snabbt om.

Och såg en skräckslagen Natalie.

- VAD HÅLLER DU PÅ MED?!!, skrek hon.

- DU KUNDE JU DÖ!!, grät hon.

Hon skulle för fan inte bry sig om det!

___________________________

Aooch!

Hoppas att ni fattar vad hon tänkte göra...

PÖSSIS!!

Efter skolan gick jag snabbt hem för att byta om.

Det blev ett vitt linne med aprikosfärgade byxor och en matchande kavaj. En liten, vit clutch som accesoar.

Jag ålade i mig i mina vita pumps och satte en rosett i håret. Nu ser jag okej ut.

Jag gick ut ur huset och raka vägen mot parken. På en nänk satt Joline och grät.

Har hon äntligen kommit på att Connie var en bedragare?

Kanske borde trösta henne ändå.

Jag satte mig bredvid henne, i hopp om att hon skulle märka mig.

Hon fortsatte att snyfta och snora. Alla är visst inte perfekta.

" Har det hänt något? " frågade jag svagt.

Joline vände blicken mot mig.

" Som om du skulle bry dig. Jag har ju retat dig i alla år. "

Det hon sade var sant. Men något måste jag ju göra!

" Fick du reda på att Connie var en falsk häxa? " frågade jag.

Hon gav mig en medlidande blick. Det betydde nog 'ja'.

Jolie så bokstavligt talat hemsk ut. Håret stod åt alla håll, ögonen var rödgråtna och svarta.

Alla har visst inte sina dagar.

" H-hur visste du det? " frågade hon frövånat.

Jag ryckte på axlarna. Vem tycker INTE att hon är en häxa?

" Ja du. Jag är smart nog att förstå det ", sade jag sarkastiskt.

Hon gav mig en irriterad blick och ställde sig hastigt upp. Joline hade fått syn på något. Undra vad.

" Är inte det där One Direction? " frågade hon förvånat och pekade.

Jo, det var One Direction. Men jag har aldrig gillat dem. Undrar varför hon bryr sig. Joline är väl inget fan?

Dem började gå hitåt.

" Är inte du Natalie Johanson? " skrattade Louis Tomlinson.

Joline tappade hakan. Jag också. Den första som faktiskt vet mitt namn.

________________________________________________________________________

Inlägg av Nessa. Skriver imorgon eftermiddag. C'ya

Jag stirrade på Connie.

Va fan? Varför började hon gråta bara för att tönten la till en kommentar?

Jag suckade frustrerat .

Vilka jäkla människor som finns runt om en.

Jag slog till Connie på armen, och hon tittade surt upp.

- Om du är klar med att böla, så ska vi ha sista lektionen nu!, sa jag menande.

Hon stönade, och drog fram en våtservett ur väskan, och duttade lätt på den våta mascaran nedanför ögonen.

Jag drog henne mot Kemi-labbet, och öppnade försiktigt dörren.

Fille brast ut i gapskratt, när han insåg att Connie gråtit.

- Vilken jävla känslig hora! , utbrast han skrattande. ( Sorry för orden, men... )

Connie gav honom en bitchig blick, och vi gick snabbt mot våra platser.

- Inte en cans att jag tar på mig denna igen!!. stönade jag när Connie räckte mig labbrocken.

Hon gav mig en hånfull blick, och jag ryggade tillbaka.

Watta fuck?

- Det var allt för idag! Hoppas att vi träffas imorgon!, sa Mrs.Karp och gav Alexander en sur blick.

Jag skrattade.

Connie drog mig hårt mot våra skåp, och jag gav henne en bitch-blick, innan jag snabbt låste upp skåpet.

Jag drog ut väskan, och slängde ner sminket och mobilen jag haft i fickorna, i nödfall ni vet.

Jag gick smidigt ut på gårdsplanen, och väntade surt på den slöa Connie.

När hon väl kom ut, kom hon ut med den näst populäraste tjejen i skolan.

Cloe.

Connie flinade elakt mot mig, och krokade sin arm i hennes.

Ursinnigt rusade jag fram till henne.

- VAD HÅLLER DU PÅ MED, DIN BITCH?!!, vrålade jag, och Cloe drog snabbt åt sig sin arm.

Hon svalde, och rusade därifrån.

- Jag insåg att jag måste dela populariteten med dig, så jag drog mig mot den ännu mera populära Cloe!, flinade hon.

Jag stirrade på henne, båda förvånad och ilsken på samma gång.

Folk hade börjat samlats runt oss, för att se vad som var på gång.

- SÅ DET DU MENAR, ÄR ATT DU BARA VAR VÄN MED MIG FÖR MIN POPULARITET?!!, skrek jag ursinningt.

Connie nickade elakt.

Ilsket hoppade jag på henne, och mottade ett hårt slag mot hennes näsa.

Hon skrek och höll sig förskräckt om den röda näsan.

Blodet rann mellan hennes fingrar.

Jag backade surt, och sprang sedan så snabbt det går med högklackat hemmåt.

Så går det om man har vänner! ...

________________________________

Stackars Jollie!   

Lilla kapitlet från mih! ^^

PÖSSIS!!

Skolan. Ett helvete. För mig. Att bli retad av allt och alla. Jag måste helt enkelt förändras.

Till den jag var förut. Om det går.

Jag måste försöka. Annars kommer det fortsätta så här.

I min lilla väska låg en aldelles ny mascara jag fått av mormor. En idé ploppade upp i huvudet.

Om jag sätter på mig mascraran kommer dem säga 'fjortis' till mig. Då kan jag kaxa tillbaka.

Smart, Natta.

Eftersom det var rast gick jag snabbt till tjejtoan. Snabbt som ögat kletade jag på några lager med mascara.

Det blev ändå ganska snyggt.

Självsäkert gick jag ut genom korridoren.

" Fjortis! " skrek Connie.

" Connie, lilla. Jag gör allt för att likna dig ", svarade jag tillbaka.

Alla stod förlamade vid skåpen. Alexander började tjoa om Catfight.

Gärna för mig.

Connie brast ut i storgråt.

Herregud. Är hon fyra? Jag gav ju bara henne en liten kommentar.

Joline höll sig ifrån tårarna. Jag trodde att dem skulle bli arga.

Ett skratt brast ut från mig och jag gick stadigt mot engelskan.

Jag skrattade lätt åt Alexander Park's roliga min, och slog mig ner i klassrummet.

På min vanliga plats brevid Connie.

Connie drog fram vårat vanliga lapphäfte, och flinade lätt.

Hon böjde sig fram, och skrev något snabbt.

Sedan räckte hon mig blocket.

" Såg du töntens kläder? Helt opassande " stog det med snirkliga bokstäver.

Jag fnissade.

Jag drog fram en glittrig  blyerts, och svarade.

" Aldrig ha en vit tröja med svart tryck till röda shorts! " skrev jag, och räckte Connie lappen.

Jag vände mig snabbt om, och tittade på tönten, så tittade ner i bänken.

Klapprande steg hördes utanför klassrummet, och dörren öppnades med ett ryck.

Alla tystnade snabbt när Magister Wens kom stampande in, med sitt vanliga allvarliga ansiktsuttryck.

Han harklade lätt.

- Vi börjar med uppropet, sa han med sin skrovliga röst.

Han vecklade upp ett papper.

- Fille Skonts, började han.

Fille räckte snabbt upp handen.

- Connie Jay, fortsatte hon.

Connie reste handen, och blinkade lätt.

- Natalie Johanson

Jag vände mig om mot tönten, och väntade på att hon skulle göra något.

Med läpparna i ett smalt sträck, så räckte hon tillsist upp den smala handen.

Jag skrattade lätt, och tårar bildades i hennes ögon.

- Joline Collins

Jag log och räckte upp min hand.

- Alexander Park?....

Rast, äntligen! tänkte jag när jag smet iväg mot damernas med Connie i släptåg.

Vi smet in, och placerade oss vid de stora speglarna.

Jag drog fram min väska, och plockade upp den ljusrosa läppglansen.

Vant drog jag några mjuka drag med penseln, och plockade sedan upp den svarta eyelinern.

Jag ritade en tydlig vinge på ögonlo0cken, och backade sedan några steg för att skåda min outfit.

- Lika snygg som vanligt!, flinade Connie.

Jag skrattade lätt, och ställde mig mot väggen för att vänta på min bästa vän.

Hon slängde ner sminket  i den dyra David Jones-  väskan.

Hon krokade sin arm i min, och vi babblade lite om ditt och datt på väg ut mot skolgården.

Vi satt på den gamla bänken, och spanade lite överallt.

Connie babblade på om skönhetsresan hon och hennes mamma skulle göra om en vecka.

- ... Och sen så ska vi sticka till Kroatien, jag har hört att de har de bästa ansiktsmaskerna där!, flinade hon.

- Jag älskar verkligen mamma! , sa hon drömmande.

Där fick jag nog.

Jag studsade upp från bänken, och stirrade ursinnigt på Connie, som skärrat stirrade på mig.

- Inte-ett-ord-till-om-din-mamma!, fräste jag långsamt åt henne.

Hon knep ihop de välformade läpparna, och nickade svagt.

Jag andades ut, och satte mig ner igen.

- Förlåt, sa hon tyst.

- Jag glömde, viskade hon.

Jag log, och lade mina armar tryggt om henne.

Hon tryckte sin kind mot min arm.

- OOOH! ÄR NI HOMO?!!, skrek Fille och stirrade äcklat mot oss.

Jag backade lätt från Connie, och gav honom en bitchig blick.

- Vem är homo är?, sa jag och pekade på Fille, upp och ner.

Han ryckte på axlarna, och gav Alexnder som stog brevid honom en puss på kinden.

Jag skrattade hånfullt.

Gud vad killar kan vara fåniga!

___________________________

Litet kapitel från Mattan dåh! ^^

Nessis tur!!

Pussis! :*

Jag vaknade av att solens strålar träffade mitt ansikte. Hade jag inte dragit ner persiennerna?

Trött släpade jag mig ur min lilla säng. Det finns inget att ha på sig, för ändå blir man retad eller hånad.

Tillslut tog jag fram en vit tjöja med tryck och ett par röda shorts.

Hoppas det blir tillräckligt bra. Jag vacklade ut genom mitt rum för att göra frukost.

Det blev det gamla vanliga. Rostat bröd med ost och marmelad.

Jag lyckades stoppa i mig allt gick mot hallen. Tur att mamma och pappa fortfarande sover.

I ett försök att få på sig mina converse utan att knyta upp snöret misslyckades.

Istället blev det ett par sneakers med nitar på.

En svart keps prydde min lilla hjässa.

Jag gick försiktigt ut genom dörren. Bara gamla Harold Baker är upp så här tidigt.

" Dagens ungdom går så lättklädda nu för tiden ", suckade han.

Ett leende spreds på mina läppar. Ibland var gubbstrutten bara för rolig.

Snabbt joggade jag till skolan. Ingen ska få reta mig utanför skolan. Här kan vad som helst hända.

" Snygg frilla, TÖNTEN! " sade Connie Jay.

Jag ignorerade henne totalt. Connie ska inte få reta mig mer. Jag tror inte ens hon vet mitt namn.

En suck kom ut från dem små läpparna.

Natalie Johanson - ett mobboffer. Har alltid varit. Ända sedan dagis.

Jag gick in i klassrummet. Matte. Trevligt.

Hej hej! Ville bara skriva snabbt att Joline's utséende är Adriana Lima! ^^
Ska kolla hur det går med Nessa och hennes Prolog!
PÖSS! ;D
 

Sry för att jag nt skrivit men Nessa hade problem med inloggningen. Aja här kommer beskrivningen:

Natalie Johanson är en sjuttonårig tjej från västra Soutfields utanför London.

Hon bor där med sina stränga föräldrar som egentligen inte ville ha henne. Därför har dem skyhöga förhoppningar på stackars Natalie.

Natalie har faktiskt varit med på Junior OS i gymnastik och konståkning! Och vunnit.

Natalie är en väldigt tyst och blyg person, men innan var hon helt tvärt om. Men hennes förlädrar tröttnade och började slå henne när hon inte löd.

Därför är hon den hon är idag.

I skolan är Natalie inte populär. Bland dem populär är hon populär - som mobboffer.

Hon har blivit retad i åratal av skolans kändis, Joline Collins och hennes bästis Connie.

Redan från första början visste Natalie att Connie vill bara åt Jolines makt över skolan. Tyvärr var inte Joline smart nog.

Hon lyssnar ofta på rock, eller lugn pop. Inte sådant skräp som One Direction eller Justin Bieber.

Natalies utseende är Ashlee Simpson.