Hajjsan, Nessa har nt kunnat skriva och kmr nt kunna göra det på ett tag.

Nessa ska nämligen resa bort.

~ En månad senare ~

Med tunga steg gick jag mot den lilla sjön.Den hade varit min favoritplats i nära ... hela livet.

Sjön var den enda platsen jag kunde tänka ordentligt. Dessutom var det ett bra gömställe från pappa.

Ingen brukade komma dit. Ifall det kom någon så var det någ en hemlös gubbe.

Absolut ingen visste om detta ställe förutom jag. Det var bara jag. Även om det kunde komma någon annan slår jag vad om att det skulle varit första gången.

Längst inne i skogen ligger den. Platsen där vattnet är kristallklart, aldrig regnar, den bästa platsen med lugn och ro och ensamheten.

Min bästa vän. Ensamheten. Hon hade följt efter sedan barnsben.

Sjön hade varit en utmärkt plats att träna gymnastik på. I den sporten behöver man lugn och diciplin.

Även i konståkning. Fast i den grenen var jag inte lika duktig.

Men denna gången var jag inte ensam. Vid en av klipporna närmast vattnet satt hon. Joline.

Men hon var helt förändrad. Hon hade skinnstövlar (vilket hon sade att hon aldrig skulle ta på sig), en svart skinnjacka och ett svart hårband.

Där satt hon, gråtandes och stirrade utöver vattnet.

Natalie, du måste ju säga hej åtminstonde!

" H-hej ..." stammade jag fram.

Joline vände blicken mot mig, och tappade hakan.

_____________________________________________________________________________________________

Sista delen för Nessa på ett tag ...

Och ni ser på bilden vilka kläder Natalie hade på sig. Aja, seeya!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

GAAAAH! JAG BLI SÅ FCKING SUR! NÄR JAG SKRIVIT MEGAMKT PÅ ETT KAPITEL OCH SKULLE SPARA, SÅ LOGGADES JAG UT OCH ALLT FÖRSVANN!!!   / Nessa ...

    Jo, ni ser vad hon har på sig! (:         Varför i helvete blev jag förvånad?Hon var.. Natalie.. Natalie är vacker. Med hennes långa röda hår o bruna ögon.. JOLLIE! Aja.. Jag rättade till baskerna som halkat lite på sned, oc...

Förlåt att jag inte skrivit, men har haft noll fantasi!             --- en månad senare ---   " Lovar du att du klarar dig? " frågade Elizhabet för femte gången. Jag suckade irriterat. " Ja Liz, jag har vart på sjukhuset i en månad...

Åh, det finns ju inga bilder till kapitlen!!!!   " Hej, Nath. Ojsan! Är det okej att jag kallar dig det? " sade en okänd röst. Vem i hela världen var det? " Ja, det är väl okej. En fråga bara: Vem är det? " Rösten skrattade. Den lät fortfar...

  Vattnet kändes svalt mot mina ömma läppar, och rann ner i halsen. Jag log tacksamt, och Louis drog försiktigt bort glaset från min mun. Jag huttrade till lätt, och han lade försiktigt täcket om mig, och bäddade. " Louis, varför gör d...