Jag skrattade lätt åt Alexander Park's roliga min, och slog mig ner i klassrummet.

På min vanliga plats brevid Connie.

Connie drog fram vårat vanliga lapphäfte, och flinade lätt.

Hon böjde sig fram, och skrev något snabbt.

Sedan räckte hon mig blocket.

" Såg du töntens kläder? Helt opassande " stog det med snirkliga bokstäver.

Jag fnissade.

Jag drog fram en glittrig  blyerts, och svarade.

" Aldrig ha en vit tröja med svart tryck till röda shorts! " skrev jag, och räckte Connie lappen.

Jag vände mig snabbt om, och tittade på tönten, så tittade ner i bänken.

Klapprande steg hördes utanför klassrummet, och dörren öppnades med ett ryck.

Alla tystnade snabbt när Magister Wens kom stampande in, med sitt vanliga allvarliga ansiktsuttryck.

Han harklade lätt.

- Vi börjar med uppropet, sa han med sin skrovliga röst.

Han vecklade upp ett papper.

- Fille Skonts, började han.

Fille räckte snabbt upp handen.

- Connie Jay, fortsatte hon.

Connie reste handen, och blinkade lätt.

- Natalie Johanson

Jag vände mig om mot tönten, och väntade på att hon skulle göra något.

Med läpparna i ett smalt sträck, så räckte hon tillsist upp den smala handen.

Jag skrattade lätt, och tårar bildades i hennes ögon.

- Joline Collins

Jag log och räckte upp min hand.

- Alexander Park?....

Rast, äntligen! tänkte jag när jag smet iväg mot damernas med Connie i släptåg.

Vi smet in, och placerade oss vid de stora speglarna.

Jag drog fram min väska, och plockade upp den ljusrosa läppglansen.

Vant drog jag några mjuka drag med penseln, och plockade sedan upp den svarta eyelinern.

Jag ritade en tydlig vinge på ögonlo0cken, och backade sedan några steg för att skåda min outfit.

- Lika snygg som vanligt!, flinade Connie.

Jag skrattade lätt, och ställde mig mot väggen för att vänta på min bästa vän.

Hon slängde ner sminket  i den dyra David Jones-  väskan.

Hon krokade sin arm i min, och vi babblade lite om ditt och datt på väg ut mot skolgården.

Vi satt på den gamla bänken, och spanade lite överallt.

Connie babblade på om skönhetsresan hon och hennes mamma skulle göra om en vecka.

- ... Och sen så ska vi sticka till Kroatien, jag har hört att de har de bästa ansiktsmaskerna där!, flinade hon.

- Jag älskar verkligen mamma! , sa hon drömmande.

Där fick jag nog.

Jag studsade upp från bänken, och stirrade ursinnigt på Connie, som skärrat stirrade på mig.

- Inte-ett-ord-till-om-din-mamma!, fräste jag långsamt åt henne.

Hon knep ihop de välformade läpparna, och nickade svagt.

Jag andades ut, och satte mig ner igen.

- Förlåt, sa hon tyst.

- Jag glömde, viskade hon.

Jag log, och lade mina armar tryggt om henne.

Hon tryckte sin kind mot min arm.

- OOOH! ÄR NI HOMO?!!, skrek Fille och stirrade äcklat mot oss.

Jag backade lätt från Connie, och gav honom en bitchig blick.

- Vem är homo är?, sa jag och pekade på Fille, upp och ner.

Han ryckte på axlarna, och gav Alexnder som stog brevid honom en puss på kinden.

Jag skrattade hånfullt.

Gud vad killar kan vara fåniga!

___________________________

Litet kapitel från Mattan dåh! ^^

Nessis tur!!

Pussis! :*

Jag vaknade av att solens strålar träffade mitt ansikte. Hade jag inte dragit ner persiennerna?

Trött släpade jag mig ur min lilla säng. Det finns inget att ha på sig, för ändå blir man retad eller hånad.

Tillslut tog jag fram en vit tjöja med tryck och ett par röda shorts.

Hoppas det blir tillräckligt bra. Jag vacklade ut genom mitt rum för att göra frukost.

Det blev det gamla vanliga. Rostat bröd med ost och marmelad.

Jag lyckades stoppa i mig allt gick mot hallen. Tur att mamma och pappa fortfarande sover.

I ett försök att få på sig mina converse utan att knyta upp snöret misslyckades.

Istället blev det ett par sneakers med nitar på.

En svart keps prydde min lilla hjässa.

Jag gick försiktigt ut genom dörren. Bara gamla Harold Baker är upp så här tidigt.

" Dagens ungdom går så lättklädda nu för tiden ", suckade han.

Ett leende spreds på mina läppar. Ibland var gubbstrutten bara för rolig.

Snabbt joggade jag till skolan. Ingen ska få reta mig utanför skolan. Här kan vad som helst hända.

" Snygg frilla, TÖNTEN! " sade Connie Jay.

Jag ignorerade henne totalt. Connie ska inte få reta mig mer. Jag tror inte ens hon vet mitt namn.

En suck kom ut från dem små läpparna.

Natalie Johanson - ett mobboffer. Har alltid varit. Ända sedan dagis.

Jag gick in i klassrummet. Matte. Trevligt.

Hej hej! Ville bara skriva snabbt att Joline's utséende är Adriana Lima! ^^
Ska kolla hur det går med Nessa och hennes Prolog!
PÖSS! ;D
 

Sry för att jag nt skrivit men Nessa hade problem med inloggningen. Aja här kommer beskrivningen:

Natalie Johanson är en sjuttonårig tjej från västra Soutfields utanför London.

Hon bor där med sina stränga föräldrar som egentligen inte ville ha henne. Därför har dem skyhöga förhoppningar på stackars Natalie.

Natalie har faktiskt varit med på Junior OS i gymnastik och konståkning! Och vunnit.

Natalie är en väldigt tyst och blyg person, men innan var hon helt tvärt om. Men hennes förlädrar tröttnade och började slå henne när hon inte löd.

Därför är hon den hon är idag.

I skolan är Natalie inte populär. Bland dem populär är hon populär - som mobboffer.

Hon har blivit retad i åratal av skolans kändis, Joline Collins och hennes bästis Connie.

Redan från första början visste Natalie att Connie vill bara åt Jolines makt över skolan. Tyvärr var inte Joline smart nog.

Hon lyssnar ofta på rock, eller lugn pop. Inte sådant skräp som One Direction eller Justin Bieber.

Natalies utseende är Ashlee Simpson.