Natalie gick sin väg, och jag rusade snabbt för att hinna.

Jag rusade, fram.

Och hoppade.

Att falla är som att drömma

Men om man faller för sista gången, är det mer som en mardröm...

Jag tänkte på de vackra orden mamma sa till mig när jag var liten.

" Tårar är inte bra, men tårar är inte dåliga "

Den vackra tanken, slog till.

Den hårda marken, träffade min bara kropp, och allt blev svart....

*

________________________

Ojojoj vilken kortis!!

Men kan inte skriva mer nu, då förstörs spänningen! :/

Pössis! :*

Lata Nessa Stylik slår till igen xD

Louis Tomlinson vet vad jag heter! Natalie Johanson, ett totalt okänt namn.

" Hur vet ni vad jag heter? " frågade jag dumt.

Killarna började gapskratta. Louis tog upp sin mobil och började fingra med den. Vad i ...?

Han tryckte upp skärmen i mitt ansikte för att visa mig ett videoklipp. På mig.

Videoklippet heter: ' The most gorgeous girl in the world! '

Där gör jag massor av gymnastikövningar och konståkningstrick. Klippet har över fem miljoner visningar.

Och 99 procent gillar det. Jag höll på att tappa andan. Detta är nog första gången andra tycker jag är bra.

" Jag har i alla fall inte varit med på det här! "

Alla såg på mig med en förvånad min.

Sedan spreds ett leende på deras läppar.

" Okej ..., men du kanske skulle vilja göra något ... någongång? " frågade Zayn blygt.

Jag nickade till svar och log. Då upptäckte jag att Joline hade gått. Jolines rangliga kropp var redan vid andra sidan parken.

" Förlåt, men jag måste gå! " sade jag och började småspringa efter Joline.

Hon började gå mot hennes hus. Kanske bäst att inte följa med henne in. Många hemska rykten går om hennes pappa.

Jag stannade motvilligt vid en bänk och satte på spotify på mobilen.

Efter bara en halvtimma såg jag hur Joline sprang ut från huset. Gråtandes.

Bäst jag följer efter henne så hon inte gör något dumt. Inte för att vara hennes mamma nu.

Hon sprang mot tågrälset bakom skogen. Hon ska väl inte ...?

Nej, hon får inte ta livet av sig!

Joline ställde sig utan några problem. Långt borta bland träden hördes tåget komma, närmare och närmare.

Snabbt drog jag i hennes handled och slungade tillbaka henne.

" Vad håller du på med?! Du kunde ju dött! " for det ur mig.

Joline gav mig världens hatiska blick.

" Som om du skulle bry dig! " fräste hon.

Det är ju sant. Jag räddade just livet på tjejensom mobbat mig sedan första klass.

" Du har rätt ... " mumlade jag tyst.

Jag sänkte ner blicken och gick sakta därifrån.

___________________________________________________________________

Äntligen ett kapitel av Nessa!!